En kultplats för dyrkan av Frej och Freja

I september 1994 flyttade jag med min familj till Bagarmossen. Omedelbart insåg vi nyttan och glädjen i att bo granne med Nackareservatet. Många vandringar har det blivit, många dopp i flera av de sjöar som finns i området – Ulvsjön, Söderbysjön, Sandasjön och några till – en och annan picknick, en och annan eld, många spännande fotosessioner, en och annan sejd, en och annan trumresa. Och en hel del annat.

En dag bestämde jag mig för att jag med hjälp av en orienteringskarta skulle hitta en alldeles egen plats någonstans i skogen, en avskild plats där jag kunde vara helt i fred, utan att bli omkullsprungen av alla hundägare, joggare, dagisgrupper, svamp- och lingonplockare med flera, som rör sig i skogen.

Det är väldigt skönt att kunna sitta alldeles ensam och ostörd i skogen, allrahelst på en plats där jag känner mig trygg och ”hemma”, trumma om jag vill, kanske tända en eld, ha lite picknick, tänka, grunna, meditera – bara vara.

Efter mycket vandrande runt i Nackareservatet, och därtill noggranna studier av orienteringskartan, hittade jag till slut en helt fantastisk plats, som jag raskt gjorde till min. Den ligger på en höjd, och det saknas stigar i direkt anslutning – så det är synnerligen sällan jag har fått besök där. Så där har jag kunnat sitta och trumma och sjunga, meditera och resa, promenera runt naken, älska med min kvinna – allt utan att någonsin bli störd. Och det är faktiskt ingen självklarhet i det synnerligen välbesökta Nackareservatet.

En av de första sakerna jag gjorde var att bygga en fin liten eldstad, som har en stor lös stenplatta i botten, och stensatt kant – för att förhindra skador av eld på marken. Jag röjde lite grann på platsen, men förutom eldstaden behövde jag inte göra särskilt mycket. Platsen var redan färdig för mig att bruka.

Den starkaste bekräftelsen på att jag ”mutat in reviret”, och gjort platsen till min, var när jag någon gång kring millennieskiftet år 2000 fick ett par vackra gudabilder, föreställande Frej och Freja, gjutna i gips. De var gjorda av Aldo, en god vän till mig, som också är en fantastisk konstnär. Jag köpte ett par gudabilder av honom att ha hemma, och fick på köpet ett par likadana, som under processen hade blivit en smula fuktskadade. Istället för att bli kasserade fick de bo på min höjd, i en bergsskreva som verkligen var som gjord för att tjänstgöra som ett friluftsaltare. Och där fick de stå i några år, till dess att väder och vind tog ut sin rätt. Fuktskadat gips av sämre kvalitet är inte lämpat för utomhusbruk…

En fin sak är att altaret fick stå orört i flera år. Ingen stal gudabilderna, ingen gjorde någon åverkan på varken altaret eller eldstaden. Naturligtvis rör sig folk i området. Hundägare, orienterare, skogsvandrare, shamaner, boende i skogen, och många andra – men respekten för andras små ”revir” är ändå såpass stor att ingen stör friden. Det tycker jag är mycket vackert.

Så här såg det första gudaparet vid Lilla Frövi ut.

Lägerelden i eldstaden.

Vad som hände därefter är verkligen en fantastisk liten berättelse i bild om hur fint det kan bli när man blotar ordentligt.

2005 hade som sagt det gamla gudaparet spruckit och gått sönder ordentligt, så jag och min kära hustru tog delarna av Frej och Freja och sänkte dem i våra två favoritsjöar i Nackareservatet – Sandasjön (där vi sänkte halva Frej och halva Freja) och Ulvsjön (där vi gjorde detsamma, med resterna av Frej och Freja). Sen fick Lilla Frövi klara sig utan gudabilder ett tag, och jag beställde nya av Aldo (som gjort många vackra gudabilder, väldigt många fler än dessa), för installation kommande år. Tanken var att vi skulle få ut de nya gudarna redan på våren, men det hanns inte med, så det blev först i augusti. Men då blev det å andra sidan med besked.

När denna bild blev tagen hade vi just fått våra nya Frej & Freja & Frej & Freja levererade av Aldo, som gjort dem. Det verkar lite mycket kanske, med så många gudar och gudinnor, men vi ville ha dessa vackra gudabilder både hemma och på Lilla Frövi, så därför beställde vi en dubbel uppsättning.
Gudabilder av samma sort fanns även att beskåda, beundra, dyrka, blota till och prata med på Aldos egen blotplats, även kallad Ulvsjövi.

Så blev det då dags. Söndagen den 20 augusti 2006 packade vi våra ryggsäckar – med de nya gudabilderna, lite att äta och dricka, kameror och lite andra förnödenheter – och så gick vi till Lilla Frövi. Där städade vi i ordning och gjorde fint på altaret, och så ställde vi dit Frej och Freja. Sedan blotade vi för Äring och fred, för välgång och kärlek, för Frej och Freja, för oss själva, för allt som är.

Nya Frej och Freja på plats.

Och ska det blotas till Frej och Freja så måste man blota ordentligt – med frukt och rötter, nötter och mjöd, frön och guld – och härlig älskog!

…Och då kan det bli så här.
Frej och Freja, bara några dagar efter installerande och duktigt blotande.
(Denna bild är tagen den 1 september 2006)
När jag kom dit trodde jag först att någon hade dekorerat altaret med gräs, men när jag kom nära såg jag att det faktiskt hade vuxit upp en liten djungel runt Frej & Freja!

Hela altaret.

Och ytterligare ett par veckor senare hade det vuxit lite till…

Och så här såg det ut vid vintersolståndet 2006. Vi har blotat frukt, kakor och mynt, men andra har blotat där också – fikon, gurka, kastanjer och lime. Så det är inte bara vår privata plats längre, och det tycker jag är vackert.

Efter flera år på platsen försvann dock gudabilderna. Någon fick impulsen att stjäla dem – men jag tänker då så välvilligt jag förmår, att det nog var någon som kände ett synnerligen starkt behov att ha dessa gudabilder, fast någon annanstans. Så numera är Lilla Frövi inte ett Frej- och Frejahov på det sätt som det en gång var, men kanske att guden och gudinnan får komma tillbaka i ny skepnad, någon gång i framtiden…