Att sätta ut nidstång är en oerhört kraftfull magisk rit, en förbannelse vars inneboende kraft man inte bör slösa med. Ett nid var en form av verbal förbannelse, som man tog oerhört hårt på under vikingatid och dessförinnan. Ordets makt var mycket stor, ansåg dessa så framgångsrika krigare, och därför var det en allvarlig sak att sätta nid, för att inte tala om att få ett nid uttalat över sig.

I Egil Skallagrimssons saga omtalas en träta mellan Egil och kung Eirik Blodyx, som gjort Egil djupt orätt och dessutom gjort honom fredlös. Detta blir en ganska blodig historia med många döda i bägge läger. När Egil har dräpt ett stort antal av Eiriks fränder och följeslagare på ön Herdla, sätter han i vredesmod upp en hasselstång på toppen av denna ö, med ett avhugget hästhuvud riktat in mot land, och på denna stång ristar han runor med en förbannelse över konung Eirik och drottning Gunnhild. Han framsäger då denna besvärjelse:

”Här sätter jag upp nidstång, och vänder jag detta mot konung Eirik och drottning Gunnhild – vänder jag detta nid mot de landvättar som i landet bo och bygga, så att de alla fare villa vägar, ingen hände att han hemvist hitte, förrän de driva konung Eirik och drottning Gunnhild ur landet.”

Enligt sägnen tog det inte lång tid förrän nidet fick sin verkan, och Eirik Blodyx och hans drottning Gunnhild flydde till de brittiska öarna.

På slutet av 1990-talet spred sig ett nygammalt fenomen som en löpeld på allehanda hemsidor om runor, och andra sajter som riktar in sig på fornsed och gamla traditioner. Framför allt i Skandinavien, men även i Tyskland, USA och Brasilien, av alla länder. Man satte ut nidstång. Virtuellt, förvisso, men i dessa tider av ett växande internetanvändande, kan det vara nog så starkt. Det möttes också av ilska, näthat, hån och uthängning på nazistiska hemsidor, så nog hade våra virtuella nidstänger effekt.

Dessa virtuella stänger sattes ut för att försvara våra symboler och traditioner mot förvillade illnidingar, nynazister och andra populistiska dumskallar som ”lånar” våra heliga symboler och gör dem till sina. Det gick inte att tiga ihjäl detta fenomen längre. Vi var arga.

Jag riskerade rasiststämpel för att jag bar en Torshammare, och kunde teoretiskt sett bli tagen av polis om jag smyckat mig med Odalrunan. Allt tack vare dessa nazister. Det var kort sagt dags att säga ifrån och sätta en gräns. Det som hände på 1990-talet tynade bort, men nu är nazisterna igång igen, bl.a. i Nordiska Motståndsrörelsen, som är öppna nazister rent politiskt, och använder sig av fornskandinaviska symboler i sin symbolik – först och främst Tyr-runan, något jag och många andra nordiska hedningar med mig finner synnerligen osmakligt.

Det bör tilläggas att detta nid inte endast vänder sig mot en viss liten, lätt identifierad grupp av unga män, utan även mot alla som svarar mot beskrivningen i nidet. Det är också viktigt att förstå att detta nid inte är ovillkorligt, att det bara drabbar dem som framhärdar i sitt destruktiva beteende. Förlåtelse och tolerans är viktiga grundprinciper för andligt sinnade personer, och ingen oskyldig skall urskiljningslöst drabbas.

Viktigt är också att komma ihåg hur statsmakterna samverkar i att göra dessa missledda personer långt kraftfullare än de skulle ha varit av egen kraft – politiker i feghet och opportunism, köpmän och media i vinningslystnad och sensationsmakeri.

Detta nid här nedanför, som jag skrev redan 1998, alltså över 25 år sedan, är en av många digitala nidstänger, uppsatta på hemsidor runt om i Norden – och även andra länder – som vänder sig mot alla dem som missbrukar våra gamla heliga symboler och smutsar vårt land med hat och osämja. Nu finns inte alla dessa virtuella, digitala nidstänger kvar längre, men på slutet av 1990-talet, och början av 2000-talet, var det minst 25-30 hemsidor i flera länder som satte upp nidstång mot nynazister.

Som kuriosa kan även nämnas att detta nid, alltså just min text, har översatts till flera språk, av andra – engelska, tyska, finska och portugisiska, och fanns alltså spridd på flera hemsidor, åtminstone 6-7 stycken, och därtill blev min nidstång även sångtext på en skiva med death-metal-bandet Fimbultyr 2008.

Jag reser nid!

Jag reser nid mot alla de
som befläckar vårt ärevördiga folk
med ovärdiga handlingar.

Jag reser nid mot alla de
som lånar heliga symboler
Gungner, Mjölner och Heliga Stavar
Odins spjut, Tors hammare
och runor från Odin givna
Och drager dem i smuts
med oheliga dåd.

Jag reser nid mot alla de
som i fula dräkter
och kala hjässor
såväl som kritstreck
och kravatt
missbrukar våra förfäders visdom
vår forna sed
och vår nutida tro.

Jag reser nid mot alla de
som vill tysta andras munnar
för att de själva skall höras
med sitt enfaldiga skrål.

Jag reser nid mot alla de
som sätter sig själva över andra
på grund av sin blekhet
Som trampar på andra
på grund av hudens färg,
främmande tungotal
eller annan tro.

Över dessa illnidingar
nedkallar jag alla krafter!

Jag kallar vättar och småfolk
att klia deras kroppar
och störa deras sömn

Jag kallar alvsmeder
att slå järnringar
runt deras bröst
att deras ande få trångt
och luften i deras lungor
ej räcker till
att ropa onda ord ut

Jag kallar rimtursar
Ur Nifelhels djup
Att de må frysa till sin död
Innan de får tillfälle
att andra själar frysa ut

Jag kallar Surt och hans eldtursar
Att de må brinna till sin död
Innan andra brinner
för deras händer

Jag kallar Loke
att han må förvrida deras syn
så att de slår varandra ner
innan de slår andra ner

Jag kallar Freja
På det att illvilliga kvinnor
aldrig får en man till sin bädd
Och aldrig kan sätta söner
eller döttrar till jord
så länge de vill hindra
andra därtill

Och jag kallar Frej
att illvilliga män
får sin mandom snöpt
och aldrig kan skapa gott
för sig själva
och aldrig får vare sig frid
eller skörd
så länge de vill hindra
andra därtill.

Jag kallar Tor
På det att han skyddar oss
mot demonisk ondska
och jag nedkallar hans vrede
mot illnidingar
som andra illa vill.

Jag kallar Odin
Allfader
Han som gav människan ande
Han som med sina bröder
Höner och Lodur
Gav människan liv
Kropp och själ
Ask och Embla
Man och kvinna

Jag kallar Odin
Och nornorna;
Urd, Verdandi och Skuld
Som tillsammans dömer
Var och en efter döden
Att de må döma
dessa illnidingar hårt
Och att de ej ens efter död
Kommer undan sina ondskans dåd
mot andra söner och döttrar
av Ask och Embla

Jag sätter detta nid
Till dess
att dessa ondskans och dumhetens
dreglande lakejer
avbön gör
Och låter var och en
vara vid sin mark, sitt folk
och sin tro
Var än i vår värld
de må sätta sitt bo.

Carl Johan Rehbinder 1998

Nidstänger på andra hemsidor:

• Arild Hauges Runer »
• Vindheim-Garnet »
• Der Flug des Kondors »
• Ásatrú Vanatrú – Forn Sed Brasil »