Eller varför man inte kan vara en dogmatiker i den nordiska seden…

Jag får ibland frågan om varför vi inte har någon helig skrift, som de kristna, judarna eller muslimerna har. Man förväntar sig att Eddan tar en sådan plats. Dessutom förväntas det att vi skriver en bok om ceremonier och ritualer, hur man utför ett bröllop, dop eller blot, m.m.

För det första: eftersom seden inte är en konfessionell religion med dogmer och påvar, så finns inte samma behov av en samlande form som är densamma för alla. Dessutom finns det inga bevarade urkunder som skulle kunna användas som heliga skrifter. Eddorna är palimpsester; rester av något som främst förts vidare muntligen, och nerskrivna i kristen tid, av kristna personer. Därför kan de aldrig få den auktoritet som en religiös urkund kan förväntas ha.

Vi använder dessa skrifter, men inte som Bibeln eller Koranen, utan snarare som inspirationskällor och utgångspunkt för teologiska, filosofiska och andliga diskussioner.

Personligen ser jag detta som en tillgång snarare än en brist, då risken för att förfalla till dogmatisk formbundenhet utan innehåll blir betydligt mindre. Vi måste hitta på själva, utveckla och utforska, skapa egna ceremonier och former för vårt religiösa liv. Vi måste ta eget ansvar, och kan inte hänga upp oss på former som någon annan skapat för länge sedan.

Med andra ord; det finns idag inga fasta former för hur ceremonier och ritualer skall se ut, och det kanke det aldrig helt och hållet kommer att finnas. Seden är inte som kristna kyrkan med dess fasta normer och dogmer, och det skall seden förhoppningsvis heller aldrig bli.

Med tid och ökad erfarenhet kan det säkert bli så att vissa grundformer utkristalliserar sig som väl fungerande och lite ”standard”, sådär, men till dess får vi acceptera att det kan se ut lite hur som helst.

Jag känner flera av dem som förrättar ceremonier, inklusive mig själv, och vi är verkligen inte på den nivån än så länge att vi kan skriva någon bok om ceremonier och riter, som många eftersträvar och önskar sig. Det räcker ju inte att bara spekulera ihop en form utifrån hur man tycker och tänker – man måste ha erfarenhet av rätt så många olika slags ceremoniel för att överhuvudtaget kunna skriva en enda rad i ämnet. Annars blir det inte trovärdigt.

Carl Johan Rehbinder 2000